Onsdag 2012-02-08 22:43
Tisdag 2012-02-07 17:46
Söndag 2012-02-05
2012-01-20 07:46
Jo.., när jag ser tillbaka, så var det inte som så att min pappa var särskilt snabb med att trösta, inte heller kan jag niminnas att han var vaken på gnälliga nätter. Jag kan inte heller se min morfar, eller farfar i de rollerna.. Och inte heller Daniel. Men hur som helst är de allihopa de bästa papporna för sina barn.. MEN Jag tror, att hade barn vuxit upp med endast en sådan pappa, utan någon mamma eller annan kvinnlig förebild . så finns det risker, utan närhet och trygghet, att kunna lita på att någon finns där , måste ju påverka hur barnet blir och känner sig. Att ett spel eller en bil går före eller att inte få utvecklas utan upplevelser måste väl grunden individen tidigt. Nu kanske det är som så att det bara är i min närhet dessa fadersgestalterna finns, kanske är det som så att jag därför har blivit negativ påverkad.. Jag vet också att det finns mammor som är mer skitmammor än vad dessa skulle vara skitpappor, för det är inte ens så jag ser dom, utan jag tror att det helt enkelt är så det är modersinstinkten finns hos mödrarna av en anledning. Det är ju hos få däggdjur som det av naturen delas lika.. Kanske har jag lika fel som den där "kärring jäveln" Blir väldigt glad över att läsa Annas erfarenhet i både sin egen och sin dotters uppväxt, förhoppnings vis är det den bilden som är den vanliga, och då kan jag till vissdel första vissa utav dessa starka reaktionerna.. Nu vankas det blöjbyte här iaf..
Älskar barnen-oerhört
2012-01-19 23:24
Känner att det är dags skriva av mig lite grann...
Efter att ha delat den här länken:
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11038187.ab
På facebook, och fått en hel del reaktioner,
Så står jag nu frågandes till om det kanske bara är som så att det som jag ser som det vanliga egentligen är det ovanliga...
Efter att ha läst artikeln så kände jag att jag kan hålla med om vissa saker,
Visste måste ett barn kunna bli negativt påverkat om det skulle växa upp ensam med en person som inte vaknade om barnet i fråga spytt ner sig mitt i natten, eller om barnet vaknat upp ledsen ur en dröm och föräldern "bara skall spela färdigt" eller om det ramlar i trappan och ingen kommer för att reaktioner ute blir, eller om de växer upp med föräldrar som aldrig tar initiativ för barnens skull..
På samma sätt som jag tror att mina barn inte heller skulle må bra av att växa upp med bara mitt daltande heller, eller att de får möjlighet att göra allt de vill, eller att jag är överbeskyddande.
Och i mina ögon, i mitt liv är det som så att mamman är den som....
Nu fick jag en gråtande Vilja att ta hand om, så det blir over and out för ett tag...
Älskade ungar!!!
2011-09-18 21:29
Mmm, precis så känns det, varje dag är tårarna när och känslorna ligger utan på. Allt berör och påverkar.
Tio dagar till Tindras tre års dag!! Tre, långa, eller korta beroende på hur man ser och känner det.
att hon älskade lilla ängeln har fått mig att tänka annorlunda och se framtiden annorlunda har nog ingen tagit miste på. Inga val eller beslut kan bara göras, och det finns ingen självklarhet om framtiden.
Vissa dagar är svårare och andra lättare...
Idag kom Vilja och sa att vi skulle åka till Tindra, himlen öppnade sig men vad gjorde det. Jag och barnen var dit tände ljus och så. Känns helt underbart hur Tindra har blivit en del av Vilja, där känns det som jag har fått det som jag vill iaf....
med två griniga flickor i knät är det nog dags att redan pausa här...
2011-07-19 21:33
...flickor nattar, just nu... Hur länge är ingen som vet, så jag provar att skriva några rader här...
I Fredags var mormors begravning, fortfarande lika svårt att fatta att hon faktiskt inte finns här hos oss mera..
Begravningen var jätte fin, å jag som innan sa att klarar jag av min dotters begravning så klarar jag av det här, men tjii fick jag, tårarna sprutade och luften tog slut, verkligheten kom väl helt enkelt ikapp där inne...
Barnen var med, och det kändes jättebra.. vet att mormor visste hur svårt jag har att lämna bort dom så för henne fanns det nog inte nått annat i tankarna heller när hon tänkte på sin begravning..
Fika efteråt, med de närmaste, å vi är ju många så det kändes både skönt att vara så där många igen, vet hur mormor pratade om det, hur vi alltid vara allihop förut..
Kan lätt konstatera att det finns nog ingen som hade ett ont öga till älskade mormor, å det visst hon också...
Tyvärr är det omständigheter som detta som får en att tänka till och fundera extra, hur fort någon kan försvinna, vilka man väljer föra andra, vilka val man gör...
På torsdag bär det iväg några dagar till kusten iag, morfar hjälper till med vovvarna.. Känns egentligen fel att be honom om hjälp samtidigt som jag vet att han gärna vill hjäpa till..
Blir i stortsett hela familjen som far iväg, vilket känns bra det också, känns som man ska ta vara på de närmaste lite extra...
Daniel kommer på fredagen, säkerligen drar han med sig regnet då, å skulle inte heller förvåna mig om han drar på sig en förkylning också, han brukar nämligen ha en tendens att göra det när det är dags för semester...
Prinsen, Ängeln, Prinsessan, Stjärnan- Mitt liv!!
2011-07-08 10:47
..barnaskaran får på sig kläder. Sen blir det att hämta erika och åka bort och förhoppningsvis lyckas göra helt färdigt så hon slipper allt tänk med lägenheten.
har varit liiite för mycket saker det sista, eller snarare i flera års tid ju.
Känns som att kan man underlätta och få bort saker som går att få bort å rensa ut lite, så kan det lätta lite från hjärtat..
Tindra och mormor kommer alltid finnas kvar med saknad och kärlek, men det finns ju saker som lättare kan göras av med...
Vill också passa på att tipsa om ett tips från en annan änglamamma, till andra änglaföräldrar, änglasyskon eller kanske ängla mor/farföräldrar
Nu finns ett ställe på nätet där man kan handla till sitt levande lilla underverk och även till sitt älskade lilla änglabarn
www.victorochvilma.se
nää, nu var det dags att hjälpa söstra mi ju...
*Fyra älskade*
2011-07-07 15:14
... för alla de som säkert har talat om av vänlighet att det blir bättre, du kan ju skaffa hur många barn som helst..
Att ja det blir bättre sorgen blir annan, inte beroende på hur många barn ssom kommer efter, utan den ändras, det känns tomt, inte lika påtagligt men on saknas. Tårarna rinner, inte längre dagligen, men de rinner av saknad till henne.
Och ju fler barn får en att tänka ännu mer, än en gång blir jag påminnd om allt jag missat med henne,första leendet,första stegen, trotsen, tårarna, kramarna,pussarna..
Saknaden efter älskade Tindra finns och kommer alltid finnas, ibland mer påtagligt..
Men Tindras bortgång eller som jag vill se det tillgång, har fått mig att bli en annan person,kanske inte bättre, men den har fått mig att inse att man ska ta de närmaste i första hand, för det kan ju en dag vara försent..
Står jag i ett val så väljer jag lätt de som jag älskar, de som jag för alltid vill ha i mitt liv i min närhet.. Jag tänker mig in i andras ta tankar och känslor,jag vill lyssna och förstå andra,jag försöker..., det finns val som kanske kan kännas svåra, men kärleken underlättar det hela..
För någon månad sen ifrågasatte Niklas hur jag kunde säga att barnen var viktigare för mig än Daniel, och för mig fanns det ett självklart svar på det: Hade Daniel gjort nått som skadade mig eller barnen framförallt barnen, så hade jag inte tvekat på att sparka ut honom,men barnen finns det nog inget som skulle få mig att välja bort dom... Så vissa val är enklare...
Älskade barnen!!!
2011-07-05 17:36
...framåt, även om inte bloggandet har gjort det.
Två iaf väldigt konkreta saker som får mig att inse det är att lilla stjärnan som växte där inne i magen tillslut kom ut, inget som hon själv bestämde sig för egentligen, utam med lite hjälp så hade hon inget val. Så den 10de Juni föddes älskade Nova, lika häftigt varje gång man får vara med om det där magiska...
Det andra är något mer sorgligt, något som vi verkligen inte väntade på. Älskade mormor finns nu i änglarnas land, Tindra tog säkerligen emot henne, och nu har hon en varm och mysig famn att krypa upp i. För en bättre mormor/gammelmormor finns inte. Vad det gäller mormors bortgång gick allt så hastigt, så det var svårt att inse vad som hände och jag ville bara stoppa upp tiden dra ut på det hela. Nu i efterhand känns det skönt att det gick så snabbt, med tanke på att utgången inte skulle kunna bli annorlunda.
Nova är lite mer än tre veckor och idag insåg jag att det inte bara är underbart med två små. Var dags för BVC besök idag och jag vet nu att allt tar längre tid ju fler man är, så redan en och en halv timme innan började jag göra ordning barnen, bytte först blöja och kläder på Nova, och sen en hel sanering utav Vilja som hade ätit chokladpudding, så när hon var färdig på klädd var det dags för nytt blöj byte utav Nova, så ringde telefonen och jag bad Hampus ha lite koll på Vilja på övervåningen, När jag pratat färdigt 8 minuter senare, så var Vilja och Hampus ute där Vilja hade hittat ett myrbo, så hela hon var full i myror, tack å lov att det bara var såna där snälla myror. Så av med alla hennes kläder igen och försöka få ur myrorna ur håret på henne, under tiden vaknade Nova, och var lite hungrig, så när Vilja äntligen var färdig påklädd igen så gick jag upp för att mata Nova, kom ner igen färdig för att åka.. men då hade en väldigt snäll storebror gett en nöjd Vilja ett kinder ägg, så dags för ytterliggare en sanering och kläd byte.. en vi till slut kunde ta oss i väg...
hmm, jaaa lite mer jobb, men oj vad mycket med glädje och kärlek det också ger!!
Älskade underbara!!
Hampus, *Tindra*, Vilja, Nova -Kärlek
2011-04-05 23:59
... kvinnor och män är byggda på olika sätt, jag syftar då inte på könsorganen, för där vet jag att det handlar om fortplantning.
Inte heller att kvinnors hjärtan är mindre än mäns, vilket inte märks rent känslomässigt så...
Utan mer varför vi funkar så olika psykiskt, kanske är det som så att jag har fått detta om bakfoten, men jag började fundera lite extra, även om det är nått som jag sedan länge tyckt och känt.
Men igår kom min kära sambo hem efter jobbet, och undrade om jag skulle jobba i morgon...
Vilket jag svarade - Tycker du det med tanke på alla de sammandragningar och det onda jag haft hela helgen.
- Å nää, det tyckte han ju inte, och instämde om att det kanske var en lite dum fråga, och fortsatte sedan med -Då kan ju jag åka och titta på fotboll...
I mitt tankesätt hade jag nog funkat som så att jag hade tagit all den tid jag kan för avlasta någon som jag håller av som har ont.
Måndag morgon gick jag upp som vanligt med Vilja på armen, väckte Hampus, såg till att det som skulle bli gjort med honom blev gjort packade gympakläder och sånt där. I måndags morgon gick även min kära sambo upp samtidigt som oss, och de första han nämnd var -Internet funkar inte... Inte något om allt var fixat till skolan, utan han tog sig tid till datorn först..
Även där skulle mitt tanke sätt fungera på ett helt sätt.
En person som är väldigt nära mig har en sambo (en man) som även där tankesättet fungerar olika.
För några år sen hände en otäck olycka här ute på småvägarna där en cyklist blev påkörd och omkom, av en person i stulen bil som desutom hade druckit. Min nära persons sambo tyckte att det var "Hans eget fel, eftersom han inte använde cykelbanan, utan vägrenen", Jag ifrågasatte då detta, och sa det som så att om ditt/dina barn skulle bli ihjälkörda av någon (som dessutom har druckit), då de genar över vägen där det inte finns ett övergångsställe skulle det då vara rätt åt ditt/dina barn..
-Japp, var svaret på det...
Även i morse vaknade jag och skulle gå upp och väcka Hampus, var på Daniel sa att han skulle göra det, så jag kunde få sova vidare, (och med tanke på de få timmarnas sömn jag fått de senaste dygnen kändes det lockande). Men tjii fick jag, efter tag kom han in och undrade vad som skulle med till skolan. Hmm, ja, nog är det en uppgift bara för en förälder att hålla red på kände jag då.. Och tyckte det var lika bra att kliva upp, då Hampus inte är så himla förtjust i daniels väckning, Så det slutar i att Vilja blir väckt hon också...
Efter att Hampus hade gått tog Daniel Vilja, i en hel timma faktiskt, så jag fick sova nästan hela den!!!
På dan var jag, Vilja och Erika å passade Edwin, å sen fick jag åka in till Vara och handla lite.
Hemma har vi möblerat om och jag försöker få lite ordning, jag har insett att om en så där sju-åtta veckor kommer en liten bebis hit till oss, förhoppningsvis, och med tanke på hur det ser ut efer reparationen i tvättstugan, så är det massa som behövs göras, det är inte så himla bra för alldeles nya och färska lungor att utsättas för sånt hära...
tjugo över sju var Daniel hemma från jobbet, han åt utav maten jag hade lagat, och åkte sen i väg för att kolla på fotboll, när hans en kom hem vid en så där elva, tog han och knäppte om på teven, och okuperade den med Vilja sovande på ena armen, och mobilen i den andra...
själv, fick jag ju då ett påpekande om att jag inte skulle se på teven, så det vara bara att fortsätta att plocka och tvätta...
Även där är det saker som får mig att fundera varför är vi så olika??
Finns det någon nytta med det hela??
Nu ska jag iaf prova att sova lite, för snart antar jag att lillafias gnäll börjar, och om fem timmar ringer alarmet så jag ska väcka prinsen...
*Fyra älskade barn*`
